Stulet fokus av Johann Hari

Återigen en bok alla borde läsa, få kommer att läsa och de som allra mest skulle behöva knappast kommer att läsa.

Något pessimistiskt men det är också det som är grundproblemet idag. Vi är kidnappade utifrån många yttre faktorer och har man väl hamnat i smeten är det enormt svårt att ta sig ur den eftersom vi helt enkelt inte vill. De snabba och ständiga kickarna lurar oss och får oss inte se problematiken förrän det är försent. Förrän du har drunknat fullständigt och "plötsligt" begriper att du befinner dig i total ohälsa för att kropp och/eller knopp totalt säger ifrån.

Bokens utgångspunkt är att Hari reflekterar över sitt eget och andras missbruk och beslutar sig för att stänga av totalt från allt vad som luktar skärm och internet. Han flyttar ut i obygden i några månader för att se hur han upplever det och sen jagar han forskare för att ta reda på vad de säger om vad det är som stjäl vårt fokus och koncentration.

Jag tycker att inledningen är ok men sen blir det riktigt riktigt bra. Det jag framförallt tycker om är att Hari tar ett holistiskt perspektiv. Han går naturligtvis igenom skärmarna, apparna och algoritmerna men också rörelsen, maten och gifterna omkring oss. 

Kapitlet om adhd och vurmen för medicinering vill jag köra ner i halsen på skolsverige som inte gör mycket rätt för att ge våra elever förutsättningar att på riktigt må bättre och prestera bättre.

En mycket läsvärd bok. Hoppas många, trots min pessimistiska inledning orkar läsa den.

Tävlingsledare Sylvesterloppet 2024

Jag hann egentligen inte avsluta arbetet med Göteborg marathon innan det var dags för Sylvesterloppet som jag gick in med gott självförtroende. Jag kände att jag generellt hade bättre koll och hade av någon oförklarlig anledning fått för mig att det inte var riktigt lika mycket att stå i med Sylvester.

Det var fel.

Mycket av arbetet påminde om det jag skrev om i Tävlingsledare Göteborg marathon 2024 med två viktiga skillnader. För det första är det skillnad på en helg i oktober och Nyårsafton, en dag där många planerar annat och som föregås av extremt många onödiga röda dagar och klämdagar då folk inte är på jobbet. Det blir milt utryckt bekymmersamt att få tag i folk med sista-minuten-ärenden. 

Och ja. Det spelar ingen roll hur mycket jobb som är gjort i förväg. Det finns alltid saker som dyker upp i slutet. 

Den andra skillnaden var att klubbens dokumentation kring Sylvesterloppet minst sagt är stökig. Det var oerhört svårt och jobbigt att hitta och sätta sig in i materialet. Vissa saker hittade jag under 2022, andra under 2019 och så vidare. Dessutom lite olika uppgifter som sa emot varandra och siffror som jag inte visste om de stämde eller inte. 

Det tog lång tid innan jag kände att jag hade struktur och kontroll och när allt väl började hamna på plats var det det bara den lilla detaljen med polistillståndet kvar. Jag skickade in ansökan i september, visste att jag skulle få komplettera med uppdaterat TA-plan vilket jag gjorde i oktober och sen hände.., ingenting. Veckorna gick och trots att jag skickade ett antal påminnelser fick vi ändå inget tillstånd. Jävligt stressande på ren svenska samtidigt som det i sig var en bromsklots då tillståndet var tvunget att vara i hamn för att kunna genomföra andra saker. 

Med lite drygt en vecka till loppet kom så tillståndet. Bedrövligt och skönt. 

Ju närmare nyårsafton desto jobbigare. Allt jobb och all strävan efter kontroll luckras sakta upp och när det väl är dags går det inte att göra så mycket än att hoppas att allt kommer att rulla. Att jag kan lita på att alla gör det de har lovat. Så när jag till exempel kommer till Heden kl 0800 på morgonen på nyårsafton och ser att bajamajorna precis har anlänt släpper en av tyngderna.

Arbetet flyter på och problem av olika slag dyker upp men som går att lösa mer eller mindre smidigt. Jag blev rejält irriterad över en miss och det var att jag hade missförstått en viktig detalj gällande sjukvården. Jag trodde att de två externa personerna med ambulans (som vi inte hade på Göteborg marathon) som vi skulle ha på plats ersatte den ansvarige läkaren vi hade på Göteborg marathon men icke. Som tur var är Solvikingarna en klubb med resurser och medlemmen Ingela (läkare) som egentligen hade en annan funktionärsroll hade inga problem att bli omdirigerad. 

Puh!

Klockan närmade sig 1200 och allt jobb förflöt härligt smidigt. Jag ville så gärna ta ut segern i förskott. Det kändes som att ju mer klockan blev desto mindre var risken för att något skulle skita sig. 

Då ringde det. 

Vår bana på Sylvesterloppet påverkar trafiken en hel del och vi behöver både trafikledare och poliser för att få ihop det. Vid Valhalla IP behöver vi omdirigera trafiken ner i Ullevigaraget för att bilarna över huvud taget ska kunna komma därifrån. Då krävs att både en bom och en grind går att öppna. Med mindre än en kvart till start ringer trafikledaren och talar om att grinden inte går att få upp och det hugger till rätt kraftigt i magen på mig. 

- "Fungerar inte koden?"

Där hade jag några riktigt jobbiga minuter. Ringa Gotevent, ringa min fru för att se om hon hittar något annat nummer och febrilt leta efter andra lösningar. Strax efter att startskottet går ringer trafikledaren igen och berättar att hon fått upp grinden. Hon var ny på jobbet, dosan där koden skulle slås in var lite gömd. Det var riktigt nära riktigt tråkiga konsekvenser men det löste sig.

Puh!

Sprang lite senare upp till Valhalla/Ullevi för att se med egna ögon och fick full förståelse för att hon inte hade sett/hittat den där dosan. Den var väl gömd.

Resten av dagen förflöt riktigt bra och det är fascinerande hur fort ett område med väldigt mycket folk kan bli tomt. Vid kl 15 körde vi upp till klubstugan för att lasta av material och efter 16 var jag hemma.

Det är så många som har gjort ett väldigt bra jobb. Givetvis tävlingsledningen men även alla de medlemmar som tar på sig både två och tre uppdrag. Det hade aldrig blivit något Sylvesterlopp utan alla dessa händer och hjärtan. Samtidigt funderar jag givetvis en hel del över min egna insats och över tiden jag har lagt på detta. Jag har jobbat alldeles för mycket men jag vet inte hur jag skulle ha gjort annars. Jag har varit tvungen och jag hoppas att jag kommer att få nytta av det nästa år. Samtidigt tycker jag verkligen att det är väldigt roligt. 

Lite kuriosa.

30/12 och 31/12 hade jag lite drygt 70 st telefonsamtal. Jag som annars aldrig ens har telefonen på ljud bombarderades och kom upp i ett antal som jag inte tror att jag gör på ett helt år. 

En vanlig dag springer jag 10-15 km och kommer totalt upp i 25-30 tusen steg. På nyårsaftons morgon hann jag inte springa. Jag ville inte heller då jag kände att jag inte hade utrymme till det på morgonen. Ändå kom jag upp i nästan 30 tusen steg.

Anmälda deltagare och antalet som också kom till start var det bästa på flera år och jag hoppas att den stora, stora majoriteten var väldigt nöjda så att de kommer tillbaka 2025.