Den här äventyret har gett mig så oerhört mycket. Tacksamhet och ödmjukhet. Stolthet och styrka. Fantastiska möten och tro. Närvaro och utveckling och mycket mycket mer.
Dokumentation har alltid varit viktig för mig här på bloggen för att kunna "gå tillbaka" och minnas men att nu även ha videoklipp på Youtube är fantastiskt roligt eftersom omfattningen blir så mycket mer och eftersom det tydligt framgår hur jag kände.
Ja, bäste storebror Darko. Youtube är din förtjänst. Tack!
Innan jag går in på själva löpningen måste jag först skriva lite om tro, förhoppningar, förberedelser och oro. De har nämligen varit mina följeslagare och upptog en hel del tid i mitt huvud under denna löpning.
På sätt och vis har jag förberett mig för detta större delen av mitt liv i form av ackumulerad träning men givetvis även i närtid framförallt det senaste året. Och jag var nöjd med förberedelserna. Riktigt nöjd och de ingav mig hopp och tro på att jag skulle klara detta. Annars hade jag aldrig gett mig iväg.
Ett viktigt och bra träningsläger inför Stockholm.
Fantastiska 100 km som blev 200 km.
Samtidigt bar jag med mig en oro och den berodde på tre saker:
1. Jag hade aldrig tidigare gjort en sådan här lång löpning tidigare. De tidigare tre äventyrslöpningarna hade varit på sex dagar och det var efter dem (där jag korkat nog hade haft alldeles för långa delsträckor på upp till 80 km) som jag trodde att jag skulle kunna springa "hur många dagar som helst" så länge som delsträckorna höll sig till att ligga på 40-50 km och ifall jag kunde se till att få mina pauser när jag behövde dem. Detta trodde jag men jag visste inte.
2. Jag fick avbryta min löpning till Norge. Allt kändes jättebra tills en muskel jag inte visste att jag hade plötsligt vägrade samarbeta. Hur försvarar man sig mot något sådant? Tänk om det händer igen?
3. Befintliga skavanker. Skulle de klara detta? Nog för att de hade klarat förberedelserna men det går aldrig att i träning helt och hållet förbereda kroppen på något man aldrig gjort förut. Och i ärlighetens namn hade jag önskat att skavankerna hade varit färre och av snällare art:
- Inflammerade hälsenor. Se gärna hur mina mornar ser ut.
- Höger stortåled. Som var/är röd (kanske lite svullen) och som i omgångar hade gjort märkligt ont på en nivå där jag helt enkelt valde att få den röntgad då jag var rädd att jag hade kört in tån i någon rot eller liknande under löpning och att där helt enkelt fanns en spricka. Det var ingen spricka men något typ av inflammation enligt läkaren.
- Höger knä har en utbuktning. Ledvätska eller något liknande som har sipprat ut och som ligger som en liten kudde på knät. Även detta hade jag kollat upp utan att få något tydligt svar på varför det var så. Inget som besvärar mig men det ska ju inte vara så och hur skulle knät reagera på den kommande belastningen?
- Vänster sätesmuskel. Något i mitt löpsteg gör att vänster sätesmuskel får ta en del stryk. Varje gång jag är på massage sitter skiten så djupt att min massös Caroline inte kommer åt det på ett vettigt sätt och får använda nålar istället.
- Mina axlar. Hur långt ifrån 100% de är kan jag inte uttala mig om men båda mår inte bra och gör i olika lägen ont. Den högra är opererad två gånger och den vänstra har jag överansträngt eftersom den högra har varit sönder.
Att springa med denna märkliga kombination av tro, förhoppningar och oro är svår att redogöra för. Att dag efter dag känna att löpningen känns så himla stark utifrån hur benen känns och energinivån i övrigt och samtidigt inte fullt ut våga lita på att det ska hålla.
En sista oro hade att göra med offentligheten med det här äventyret. Jag har svårt för folk som är stora i orden men som inte levererar. Jag vill verkligen inte vara en av dem. Att inte klara av något man aldrig gjort tidigare är inget att skämmas för men om jag skulle tvingas bryta. När är det ok? Efter tre dagar? Sju? Tolv?
Vad skulle folk tycka om jag tvingades bryta "för tidigt"? Men kanske framförallt, vad skulle jag själv tycka?
Extra minnesvärt är att min son Felix tog körkort denna dag och hämtade mig vid Härskogen.
Dag 2 Tisdag 10/6. Härskogen - Olsfors 32,17 km
Kände direkt att detta upplägg med att jobba för att löpa på eftermiddag/kväll inte var optimalt. Det blev lite stressigt. Hade inte ro att pausa ordentligt då sen hemkomst gav dåligt med tid att landa. Men detta upplägg var nödvändigt och jag hade gjort likadant igen. Såg 2 st tranor.
Dag 3 Onsdag 11/6 Olsfors - Borås 34,72 km.
Traktorlöpning i fint väder. Kändes riktigt bra. Kanske extra bra eftersom jag visste att jag inte skulle jobba dagen efter utan helt och håller från och med nu kunde fokusera på enbart löpningen. Men. Ganska stor oro för vänster fotled. Den kändes mer och mer denna dag men försvann oförklarligt efter första pausen. Kom tillbaka lite mot slutet av dagen.
Fint att komma hem igen efter dessa tre löpningar. Dels för att kunna äta bra, inte behöva ha med all packning men också för att jag unnade mig saltbad varje kväll för att boosta återhämtningen.
Hellre grus än asfalt. Hellre väggrenen.
 |
Dag 4 Torsd 12/6 Borås - Ulricehamn 43,07 km.
Fortsatt oro för vänster fotled men kändes inte alls på hela dagen. Grym löpning med tre bra och långa pauser där familjen Loke med kaffe gav grym energi. Kul att övernatta hos före detta grannarna Emtervall där jag fick ett gott tips om att ändra morgondagens etapp så att den blev kortare.
Dag 5 Fred 13/6 Ulricehamn - Mullsjö 40,56 km
I och med tipset blev det inte Sjuhäradsleden. Asfalt och sol istället. Korkad att jag ej pausade i skugga gång ett och två. Tredje pausen i skugga och med kaffe gjorde susen. Klart piggare ben efter det. Höjdpunkten var när jag kom fram till Mullsjö. Klev in på en pizzeria och bad om vatten och drack rejäla mängder i samband med det. Då började pizzabagaren (med en go pizzabagarmage) föreläsa för mig om vikten av salt och mineraler. Först när han var klar frågade han mig om jag var ute och vandrade eller cyklade och när jag svarade att jag sprang från Göteborg till Stockholm var hans reaktion obetalbar. Det var som att han blev lite paff och insiktsfull och gjorde någon min och gest som sa något i stil med " och så står jag här och föreläser för dig. Du har nog koll...."
Dag 6 Lörd 14/6 Mullsjö - Forserum 58,51 km
Härligt med grusväg och skugga till en början och det var väldigt roligt att Vätternrundan var denna dag. Mötte många cyklister vilket gav energi.
Grymt också med lyxvilan jag fick hemma hos Bettan hos Roger (svägerska och svåger) där jag kunde ta igen mig i skugga och äta bra. När jag senare pausade på IKEA i Jönköping fick jag rådet av en man att gå och duscha. Det fanns inget elakt i kommentaren. Mest ett torrt konstaterande. Roligt!
Det här dagen kommer jag för alltid minnas som en av de mest fantastiska löpdagarna i mitt liv. Jag hade en grym kraft i benen precis hela dagen och en glädje och energi som var outtömlig.
Den långa Jönköpingsbacken fick jag tvinga mig själv att inte springa upp för. Och av någon outgrundlig anledning hade jag min barndomsidol Alfs rockvideo i huvudet mest hela tiden. Framme i Tenhult avnjöt jag Triumf glass, Himmelsk röra. Oj vad den satt gott efter all sol och värme. Flera riktigt varma dagar och jag undrar hur många liter vatten och hur många gram salt som har gått igen min kropp?
Dag 7 Sönd 15/6 Forserum - Eksjö 41,14 km
Sov jättedåligt pga att det var så varmt och det kände jag av under dagen som var klart trög. Ingenstans på hela löpningen fanns det så enormt mycket flugor mellan Forserum och Nässjö. Kissade generellt mycket och lite speciellt var det allt att på den här sträckan hala fram snoppen för att genast få 10 fripassagerare och minst 20 åskådare. Varför alla dessa flugor kommer jag aldrig få svar på. Sen var det tveklöst något med den här dagen som stack ut. Jag antar att det har med värmen och luftfuktigheten att göra på något sätt. Men fram tills denna dag hade jag inte tillstymmelse till skavsår. Här blommade det ut både efter ryggan men också (vilket verkligen inte var bra) i skrevet.
Sliten vilade jag inne på Biltema i Nässjö. Kändes något bättre efteråt men totalt en väldigt tung dag. Sen fick jag uppleva en mycket märklig sak. Denna dag skulle jag övernatta hos Camilla, svågerRogers syster. En person jag har träffat några gånger och är lite bekant med men inte så mycket mer. Hon ger mig tillgång tills sitt hem utan att själv vara på plats och har dessutom förberett mat åt mig. Där kliver jag alltså in i ett hus jag aldrig varit i tidigare, duschar och äter och känner mig både obekväm och tacksam. En mycket märklig och unik situation men också fantastisk. Vilken beundransvärt gästfrihet. Dagen därpå var hon dessutom snäll och skjutsade mig till Eksjö innan hon skulle till jobbet.
Dag 8 Månd 16/6 Eksjö - Mariannelund 40,32.
Det finns så många olika aspekter med en här typen av löpningar. Ett av dem är alla fantastiska möten. Gubben i Hult var riktig pratsjuk och framme i Mariannelund hamnade jag i ett långt och trevligt samtal med en man inne på en pizzeria. Det blev både intressant och djupt när han bland annat berättade om sin tid med en schaman i Sydamerika. Sen var den stora behållningen att jag av en slump hade bokat in mig hos min gamla fotbollskamrat Jonatan via Air bnb som jag inte träffat på nästan 30 år. Fantastiskt.
Dag 9 Tisd 17/6 Mariannelund - Tuna 41,06 km.
Dagsetapperna på de här löpningarna blev inte alltid helt optimala sett till var de skulle börja/sluta i förhållande till var jag skulle sova. Därför blev det skjut med bil eller buss/tåg ibland för att få det hela att gå ihop. Här ville jag vara flexibel och se möjligheterna från dag till dag. Jag ville tex inte springa en kort dag för att tima boendet för att sedan bli straffad med en längre dag dagen därpå. Hellre jämna ut det och därför kunde det vara en idé att springa förbi boendet för att sedan ta en buss tillbaka vilket naturligtvis innebar att följande dag fick börja med en transport till den plats där jag slutade springa.
Den här dagen funderade jag på om jag skulle stanna i Vimmerby där jag hade boende eller fortsätta till Tuna? Problemet var att vägen till Tuna var en liten väg där en liten buss åkte två gånger per dag om man bokade in sig på den. Nytt för mig men tyvärr skulle jag inte hinna till bussen i Tuna och då tänkte jag att det var kört men då erbjöd sig Jonatan att hämta och köra tillbaka mig till Vimmerby. Vackert!
Jag rev av 20 km på 40an på en gång vilket var slitsamt. Unnade mig en lång vila på café i Vimmerby med mycket kaffe. Intressant nog hade jag benen horisontellt då det inte var läge att lägga upp dem på bordet inne på cafét vilket inte var bra. Nästa vila hade jag benen högt - mycket bättre.
Middagen i Vimmerby lyckades jag snacka till mig en extra stor portion thaimat. Riktigt gott!
Dag 10 Onsd 18/6 Tuna - Göljhult 42,34 km.
Dessa fantastiska möten. Det började med Jehovas på busshållplatsen där jag väntade på bussen som jag hade bokat in mig på. När bussen väl kom och jag började prata med den kvinnliga chauffören hamnade samtalet snart att handla om hundar och vips svängde hon av vägen hem till sig för att visa upp sina Sankt Bernards hundar. Inte riktigt vad jag hade trott att dagen skulle erbjuda mig. Så himla roligt.
Därefter träffade jag en stockholmaren vid gårdsbutiken i Ishult och slutligen gubben i Blomsterhult. Den mannen glömmer jag aldrig. Det var en ensam man som för ett år sedan hade blivit änkeman. Och förutom att han pratade och pratade hade han en härlig humor och vi skrattade gott ett flertal gånger. Sen var det så tydligt att han uppskattade mitt besök och jag hade faktiskt svårt att komma därifrån. När han innan jag lämnade honom gav mig en kram var tårarna nära. I Göljhult hämtade bästa svärmor Ewa mig och nu fick jag två nätter med fin omvårdnad och god mat hos svärföräldrarna.
Någonstans i Småland. Jag har för mig att det var innan gubben i Blomsterhult stötte jag på ett hus med ytterligare någon byggnad samt några husvagnar med en stor skylt som förkunnade "Thaimassage" fick genast känslan av att detta kunde vara en anrättning med extra allt. Förutfattade meningar måhända men allvarligt talat. Vem tar sig dit ut "mitt ute" i skogen...?
Dag 11 Torsd 19/6 Göljhult - Gunnebo 45,45 km.
Jag springer fel flera gånger, får gena i skogen och stöter på vildsvin. Härliga grusvägar men ett väderomslag ställde till det lite. Sol blev till blixt och dunder för att senare återgå till sol. Jag hade lite tur och lyckades undvika det värsta i och med paus hos några stockholmarna/pensionärer som skulle fira midsommar tillsammans. Sista tredjedelen sprang jag lite för fort i regnet och blev tydligt sliten mot slutet. Svärfar Calle hämtade mig i Gunnebo och jag kunde lugnt slicka såren i Kråkelund.
Dag 12 Fredag 20/6 Gunnebo - Gamleby 39,53 km.
Calle och Ewa körde mig till Gunnebo och där trodde jag att vi hade skiljts åt. Men de valde att åka vidare till Västervik för att handla och när de var klara med det råkade det bli så att vi träffades lagom till att jag började springa in mot Västervik. Kul överraskning och tveklöst dagens höjdpunkt. Till Västervik kändes det bra men sen var det trögt. Pausen kom för sent på en ödslig väg utan hus i närheten av vägen och dessutom var vinden jobbig. Det var som helhet en tung midsommarafton för mig och inte blev det bättre av att "allt" var stängt i Västervik och jag hade svårt att hitta mat. Ett plus var att hotellet gladde med att sätta upp lite reklam om min löpning i receptionen.
Dag 13 Lörd 21/6 Gamleby- Vråka 39,14 km
Väldigt trött morgon och det tog lång tid (bland annat pga hotellfrukost och busstransport) innan det var dags för löpning som dock gick väldigt bra delvis för att jag var noga med pauserna.
Men här gjorde jag omedvetet ett dåligt beslut. Två dagar i rad hade jag känt att mina hälar gjorde mer ont än vanligt i slutet av dagarna. Därför valde jag att den här dagen lägga in mina hälinlägg i skorna och jag tror att det var dessa inlägg som gjorde att jag fick en mycket illavarslande känning i min vänstra fotled. Sprang förbi Loftahammar där jag skulle sova och blev hämtad av Janne i Vråka. Janne som jag skulle bo hos via Air bnb. Vi hade fina samtal både på kvällen och morgonen därpå då han även skjutsade mig till Vråka. Så vackert med en främling som utan besvär hjälpte mig så mycket.
Dag 14 Sönd 22/6 Vråka - Valdemarsvik 26,48 km.
Min oro för fotleden var riktigt stor. Den funkade bra till en början men blev allt sämre efter hand. Jag tog en paus efter 14 km och kände mig tvungen att bandagera. Planen var att bara ha på bandaget under pausen men när jag gick omkring lite kändes det så bra att jag provade att ha kvar bandaget när jag skulle fortsätta springa. Det var lyckat. Men den här dagen var full av många negativa tankar vilket tömde mig på energi. Oerhört jobbigt att hela tiden känna efter och oroa sig. Jag hade kunnat springa längre men valde att stanna i Valdermarsvik vilket helt säkert var ett mycket bra beslut. Totalt en kort löpning som innebar lång vila och bandage på det. Dessutom kletade jag på en kräm jag hade med mig som nog innehöll en hel del placebo. Lite hoppfullt inför morgondagen.
Dag 15 Månd 23/6 Valdermarsvik - Söderköping 49,39 km.
Oron den här morgonen var riktigt stor. Jag trodde helt enkelt inte att jag skulle klara av att ta mig till Söderköping per egen maskin. Men. Fotleden kändes jättebra hela dagen vilket gjorde mig både lycklig och förundrad. Varför? Den korta sträckan dagen före? Den långa vilan? Bandaget, salvan, pillret (Ipren) som jag efter en del velande valde att ta från och med den här morgonen?
Oavsett så gjorde glädjen över att det kändes så bra i foten att jag mer eller mindre flög fram utan ansträngning. Grymt fin skogsväg till Gusum och i Ringarum träffade jag på Daniel Hermanssons (Historiepodden) fru och barn utan att veta om det. Det regnade i princip hela vägen till Ringarum och det var garanterat viktigt att jag bytte till torra kallingar och shorts.
Tog buss från Söderköping till Kolmården för att bo hos Solvikingkollegan Ainas svärföräldrar. Fantastiskt vilken gästfrihet. Utan att ens vara hemma gav de mig tillgång till sitt hem. Dessutom lyckades de engagera grannarna så att jag vid behov kunde låna en cykel (för att eventuellt cykla och handla). Och det stannade inte där för jag blev tvungen att låna laddsladd av den ena grannen och hann knappt börja använda den förrän den andra grannen erbjöds sig att skjutsa mig till Söderköping nästa morgon. Vackert!
Det är oerhört fint att vara i behov av hjälp och att då också få den.
I Söderköping hann jag precis till stans enda? buffe´. Gott, gott, gott.
Dag 16 Tisd 24/6 Söderköping - Kolmården 46,95 km.
Av grannen, tror han hette Ulf får jag tipset om att det går att springa längs med E22an. Och här behöver jag göra en liten utvikning om Google maps. Den är givetvis väldigt bra och något jag var tvungen att använda mig mycket av men den är långt ifrån 100%. Dels hänger den inte riktigt med i svängarna och är helt enkelt placerad på fel ställe, dels riktar sig det där ficklampsskenet (eller pilen, har aldrig fattat varför det ibland är det ena eller det andra) inte alltid åt rätt håll. Dessutom vägleder den ofta till de stora vägarna där man många gånger inte får springa som exempelvis E22-an, trots inställningen promenad. Så när den även den här gången riktade mig längs med E22-an trodde jag att det var samma fel som vanligt men den här gången var det så att det faktiskt fanns en gång- och cykelbanan längs med. Gott för mig då det sparade några kilometer.
Apropå att spara kilometer avvek jag ofta ifrån min grundplanering som innehöll flera vandringsleder, för att ta den närmaste vägen samt för att säkerställa vattentillgången.
Till Norrköping var det riktigt blåsigt och därmed lite tyngre löpning. Jag fick dock bra med pauser och när jag efter Norrköping kom i skydd från vinden kände jag mig magiskt stark och full av energi.
Jag är förundrad över hur kroppen kändes de här dagarna. Visst blev jag trött ibland men jag var aldrig nere i källaren och grävde. Jag var nog aldrig ens nära. Många gånger var det tvärtom. Att jag helt enkelt fick bromsa mig själv för att inte springa för snabbt och därmed slita på kroppen i onödan. Det viktiga var att klara av det här äventyret inte att det skulle gå fort. Inför löpningen raderade jag all historik på klockan för att den inte skulle bli full. Det som händer då är att den meddelar när man gör lite olika typer av rekord och när jag den hör dagen stängde av klockan råkade jag se att jag hade ett nytt rekord. Jag hade gjort 4,35 på maran. I ett läge där jag har en rygga på 5-6 kg på ryggen, medvetet bromsar min löpning och har inslag av gång lite då och då. Fascinerande.
Dag 17 Onsd 25/6 Kolmården - Nyköping 43,66 km
Generellt hade jag tur med vädret men den här dagen började med konstant regn de första 25 km. Det innebar att jag tvingades springa på och att jag inte hittade några lämpliga ställen att pausa på förrän efter just 25 km. Egentligen alldeles för sent. Jag hade visserligen grym kraft och energi men farten fick jag betala för senare under dagen. Stora delar av den här förmiddagen i regnet sprang jag på en fin skogsväg men eftersom den hade många förgreningar var jag tvungen att vara noga med navigeringen och det var inte helt lätt i det blöta. Skärmen var allt annat än samarbetsvillig och jag hade det stundtals riktigt jobbigt.
Oron för olika saker som skulle kunna förstöra för mig har jag redan skrivit om men det som besvärade mig mest och i princip alla dagar var högra delen av axel/skuldra/nacke och andra halvan av den här dagen var det som värst. Det var en strålande känsla likt nackspärr/kramp som var så jobbig att jag ofta var tvungen att sluta pendla med armarna i löpningen för att släppa ner dem istället och försöka skaka loss dem. Jag hade alla möjliga varianter för mig för att lätta på besvären och "rullade" nacken/huvudet och axlarna med mera både under löpningen och när jag var stilla. Jag är ganska säker på att det blev så här på grund av mina två axeloperationer. Jag saknar 1-2 muskler i skuldran (framförallt supra spenatus) vilket nog gjorde att de andra musklerna runtikring blev överbelastade och kraftigt protesterade. Detta var inget som gjorde att jag riskerade att bryta men det var banne mig inte trevligt.
Dag 18 Torsd 26/6 Nyköping - Vagnhärad 41,65 km
Första 9 km var ok fram till pausen. Det kändes fortsatt bra efter pausen men det blev långa 18km innan jag kunde pausa igen vilket kostade. En längre paus med kaffe på en bensinmack gjorde gott där jag träffade ett trevligt äldre par som var ute och cyklande. Med rejält piggare ben kom jag tillslut fram till Vagnhärad. Där hade jag återigen tur. Den enda restaurangen som inte var en pizzeria hade avslutat lunchen men kocken var snäll och skrapade ihop en rejäl och härlig biffstroganoff med mos.
För övrigt går det inte att komma ifrån hur viktigt det är med kaffe. De gånger jag kunde få kaffe märkte jag alltid en god effekt i den fortsatta löpningen.
Dag 19 Fred 27/6 Vagnhärad - Norsborg 53,37 km.
Den här dagen började tungt. Egentligen började det tunga redan kvällen innan då jag insåg att jag inte hade registrerat en ombokning på airbnb i min grovplanering. Det lutade åt att bli 50 km istället för 40 km. Dessutom visade prognosen regn och det såg klent ut på pausfronten (dvs att jag inte kunde se några samhällen i min väg och att det alltid är oklart hur det är med enstaka hus på vägen) innan Skanssundet som låg 24 km från Vagnhärad. Men löpningen kändes stark och full med energi och när det inte kom något regn blev humöret bättre. Fick dessutom en pra paus efter halva sträckan. Dessutom såg jag fram emot Skanssundet där jag hade bestämt träff med ett gäng från Barncancerfonden som skulle ta kort och filma. Mötet med Emelie, Jonathan och Axel var underbar på många sätt. Dels var de trevliga och dels var det lite udda och roligt att springa och bli filmad under en längre tid samt svara på frågor. Men den stora bonusen var att tiden flög fram och att vi nog avverkade 10 km totalt innan vi skildes åt. Med det mötet i huvudet sprang jag vidare full av energi och plötsligt var det bara 10 km kvar till Norsborg.
Dag 20 Lörd 28/6 Norsborg - Stockholm 22,98 km.
Egentligen en ganska tråkig löpning där utsikten inte blev vad jag hade hoppats. Jag hade föreställt mig att jag skulle få se en massa vatten och holmar på vägen med den vägen jag tog var mest ordinär storstadsutsikt. Samtidigt var det en njutning att närma mig målet. Min förhoppning om det vackra fick mig att springa för länge innan paus för att jag så gärna ville ha fin utsikt. Dessutom var jag ute i väldigt god tid och fick vänta ganska länge på målgången. Delar av min familj var på väg för att möta mig och vi var enade om att det var viktigt att de hann fram till målgång. I den här väntan tog jag en kaffe och hamnade i samtal med en äldre kvinna. Hon måste ha varit någonstans mellan 80-90 år och var himla härlig. När jag började förbereda mig inför att springa vidare gjorde jag lite uppmjukande rörelser för att få igång kroppen och när jag tillslut gjorde några knäböj sa hon, "så där kan jag också göra" och tog genast sats för att visa. Så himla roligt!
Målgången var givetvis fantastisk och väldigt rörande. Men även tanken på målgången ledde till tårar flera dagar i förväg. Kommer jag klara det? Vågar jag hoppas? Ta inte ut segern i förskott? För varje dag som gick kom tanken, "jag kommer klara det" allt oftare och med den tanken också tårarna. Varje gång.
Det finns något mäktigt i att sätta upp ett mål. Ett mål som du tror och hoppas på men som du inte helt säkert vet att du klarar av. Där tidigare misslyckanden är en viktig del. Att ta vara på dem och att ha med sig dem som en viktig del i arbetet mot detta mål.
Den här äventyret har berikat mig och jag är så tacksam för att jag vågade tro på det.
Vackra Sverige. Eller kanske snarare, vackra naturen.
Totalt sprang jag 815,8 km på 20 dagar. Det blir i snitt 40,79 km per dag. Nu tycker jag verkligen inte att tiderna är viktiga men det är ändå intressant. Jag sprang tex långsammast den första tredjedelen av äventyret. Den totala snitttiden (löpningen med inslag av promenad) hamnade på ca: 6,45 per km.
Antal kg jag gick ner: 0.
Marie Fredrikssons Tro, Sparvöga och Ännu doftar kärlek samt Du måste finnas med Helen Sjöholm kommer jag framöver alltid förknippa med det här äventyret eftersom det av någon anledning var dessa låtar som framförallt snurrade runt i mitt huvud. En dag kanske jag skulle ta och lära mig texterna fullt ut...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar