Intressekonflikten

I början på december 2022 fick min son mig att börja spela schack på nätet. Det gamla intresset väcktes till liv och efter en viss inkörningsperiod var jag fast. Så roligt och utmanande samtidigt som det var en skön paus från verkligheten. Rankingsystemet lockade min tävlingsinstinkt och vilja att bli bättre. Efter att min son lärt mig två bra öppningar tog jag ytterligare kliv. Det blev även en extra krydda att kunna spela på distans med två av mina bästa vänner Jesper och Jimmie. Riktigt roligt!

Efter ett antal månader var det inget snack om saken. Viljan att spela var stor och jag spelade mer än vad jag egentligen tyckte var lämpligt. Det som framförallt tog stryk var min läsning. Utan att egentligen ta ett medvetet beslut var det slut på bokläsning på morgonen och dagtid. Kvar fanns bara den där stunden på kvällen i sängen. En stund som i ärlighetens namn bara tycktes bli kortare och kortare.

Gjorde det så mycket då? Schacket hade ju ändå i mångt och mycket samma funktion som läsningen i och med pausen från allt annat och den upplevda avkopplingen. 

Ja. Det gjorde mycket:

Om morgonschacket innebar förlust innebar det irritation och en sämre start på dagen. 

Det ständiga suget efter ytterligare ett parti kändes inte bra och tog tid från andra saker eftersom det dessutom var så lätt att spela ett parti till när jag väl var igång. 

När jag läser en bok blir jag aldrig irriterad på samma sätt, det har sällan samma dragningskraft när jag behöver göra annat och när jag väl läser uppkommer rörelsebehovet, pausen från läsning, ganska snart. Ett behov som lyste med sin frånvaro under ett parti, två eller tre.....

Boken bildar, en egenskap som är viktig för mig och som inte bara ger en paus och ett tidsfördriv.

En inre kamp pågick ett tag där mitt "schackberoende jag" försökte övertyga om att det här minsann inte var ett så stort problem och att det ju bara var att trappa ner lite. Men det var lättare tänkt än gjort och i mitten av september 2023 beslutade jag mig för att sluta helt med schacket. På en gång började jag plöja böcker igen och var helnöjd och faktiskt även lite förvånad över hur lätt det var att klippa och gå vidare utan större saknad eller problem. 

Då och då har jag sedan dess funderat på att ta upp schacket igen. För sjutton Daniel. Du måste ju kunna ha ett regelverk och en strategi för att kunna spela utan att det slår över och blir för mycket. Det är ju trots allt bara schack som du dessutom tycker mycket om att spela. 

Det finns flera intressanta aspekter med detta. För egen del handlar det givetvis hur jag vill använda min tid. Vad jag mår bra av och inte. Samtidigt är det inte svårt att reflektera över det enorma beroende vi alla utsätts för i spel och socialamedievärlden där allt är utstuderat gjort för att fånga oss och inte släppa taget. Det blir rent av larvigt att jag känner denna problematik i något så banalt som schack. 

Fem månader efter att jag slutade har jag nu trots allt bestämt mig för att börja igen. Jag vill helt enkelt spela och jag ser det som en utmaning och ett krav att kunna hålla mig till det upplägg jag har tänkt mig. Planen är följande:

Steg 1. Att schemalägga en tid i veckan där Jimmie och jag spelar ett parti live på nätet.

Steg 2. Att göra detsamma Jesper.

Steg 3. Ingen aning än. Förmodligen får det räcka med steg ett och två men, men. I grund och botten vill jag vara nöjd med hur jag prioriterar min tid. Det kanske blir mer schack men det får inte påverka negativt på andra viktiga bitar såsom läsningen. Max ett parti per gång? Per dag? Oavsett ska prioriteringen vara glasklar där schacket ska hamna långt ner.

En kul detalj är att jag inte kommer ihåg de där två öppningarna. Det får jag ta itu med innan första matchen mot Jimmie. Jag vill ju vinna :)