Trailguiden

 Hur får vi fler att upptäcka traillöpningens fantastiska värld?

Bild: Peter Wretmo

Lukten, luften och omgivningen. Underlaget och ljuden. Det jag ser och känner. 

Skogen!

Tiden är inte viktig. Ingen ser på. Här finns ingen prestige. Vill jag gå så gör jag det. Kilometertiden kan slänga sig i väggen eftersom den inte tar hänsyn till underlag och höjdmeter. Det går helt enkelt inte att springa speciellt snabbt (kilometertid) och då är det lättare att släppa det kravet på sig själv. Och om siffrorna nu är viktiga så går det alltid att kolla pulsen. För den kommer garanterat slå..... om du vill. 

Eller varför inte "kolla" benen, för de kommer helt säkert att kunna ropa högt. Rent träningsmässigt är traillöpningen outstanding. Allt det ger i styrka och kondition samtidigt som det är snällt mot kroppen. Men det är inte där mervärdet finns.

Inramningen gör löpningen till en inre resa. Inte tänka alls eller kanske ge sig själv just den möjligheten? Fundera och utvärdera eller bara vara här och nu. 

Vad är löpning för dig? Handlar det bara om prestation och träning? Vill du verkligen inte ha mer än så? Är det bara att kämpa eller finns det tid för njutning? Vilken nivå vill du att din löpning ska vara på? 

För egen del har jag blivit bortskämd. Varför tillbaka till asfalt, trafik och folk (som dessutom kanske bedömer mig). Där blir löpningen fattig i mina ögon. Som en vinkännare (antar jag...). Har du väl fått smak av det riktigt goda finns ingen större anledning att nöja sig med sämre. 

Bred stig - Skogens motorväg

Såsom Bohusleden eller Vildmarksleden. De kan vara mer eller mindre tekniska men breda. Givetvis behöver man lyfta på fötterna vilket bara är bra eftersom det är precis det ditt löpsteg behöver. Alltid väl skyltat och "risk" för att träffa på folk. Samtidigt trevligt eftersom de vi träffar delar samma härliga natur och till viss del upplevelse.

Skogsvägar

Ger mig alltid samma blandade känslor. Plötsligt är skogen inte lika nära och det känns som om farten dör. Det är inte långsammare men det känns långsammare. Huvudet behöver, på gott och ont, inte längre fundera så mycket på vara jag sätter fötterna. Är jag pigg blir det lite tråkigare. Är benen tröttare kan det vara riktigt skönt. Kan vara vettigt att ta skogsvägen i slutet av rundan eftersom risken för att snubbla med trötta ben då är mindre än på en stig.

Spenaten

Så härligt och så jobbigt. Att helt förbehållslöst ge sig ut i spenaten är något väldigt speciellt. Att ta den "väg" som uppkommer mellan träd, buskar och snår. Att tvingas lyfta rejält på fötterna och känna pulsen slå allt fortare och hårdare. Att efter ett tag med mjölksyra sprutande ur öronen inte orka mer. Att bara börja gå eftersom det helt enkelt inte går att springa mer. Härligt!!

Den mindre stigen

Fotarbetet och underlaget. Det går att springa fort och eftersom skogen är ännu närmare än vid den bredare stigen känns det också fort. Är det dessutom l i t e neråt är det tveklöst trail-delux.

Oro och skaderädsla

Oron för att springa i skogen är helt och hållet en spökkonstruktion från hjärnkontoret. Vad ska hända? De flesta av oss bor ju dessutom inte direkt i närheten av någon riktig skog med flera mil till civilisationen. I värsta fall får man väl ha med sig mobil, karta och kompass. Statistiskt sätt är det farligare att vara i bilen eller hemma..... Mycket farligare! Skadan kan alltid lura runt hörnet oavsett var vi springer. Anpassa farten och koncentrera dig på det du gör. Svårare än så är det inte. 

Fästingar

Slutligen det här med fästingar. Oro och rädsla är sällan bra. Det går att klä sig mer eller mindre vettigt och det går att vaccinera sig om man nu vill det. Oavsett får ju inte de där små rackarna hindra oss från den härliga skogen. För egen del har jag svårt att ta dem på allvar. Så många mil som jag gjort i skogen i shorts och kortärmat och jag får ytterst få fästingar. Är det för att jag blir så svettig eller för att jag helt enkelt inte är god nog? De kanske ser mig som kompis :)? 

Fästingar är ett problem om man vill att de ska vara ett problem.

Och skogen.... Det är där den ljuvliga löpningen finns.