Jag har länge velat tro det. Faktum är att utgångsläget för mig alltid har varit att bra mat inte ska behöva tillskott. De som tar tillskott gör det för att kompensera eventuellt slarv i sitt intag.
Denna inställning hör med all säkerhet ihop med min generella attityd till dumheter "utifrån". Ett annat exempel på detta är medicin. Vår kropp ska framförallt klara sig själv. Medicin är enbart en lösning vid allvarliga och akuta åkommor. Min inställning till medicin kvarstår men det där med kosttillskott börjar svaja allt mer.
Järn har jag till och från tagit i snart 20 år i och med blodgivningen. Det har känts självklart. D-vitaminet gjorde sin entré för några år sedan men är något jag har slutat med. Upplevde ingen skillnad och ville prova hur det kändes utan. Och det där med mätbarhet är inte oviktigt. Behöver jag D-vitamintillskott eller inte? Jag är i princip aldrig sjuk. Jag har alltid ork och energi. Därmed..., nej!?
Det tredje tillskottet jag har provat på är magnesium. Det började jag med när min träningsmängd ökade så mycket för ett par år sedan. Magnesium ska ju vara bra för bland annat musklerna. Jag provade, jag avbröt och provade igen. Återigen bekymret med att veta om tillskottet gjort någon skillnad eller inte. I det här fallet fick jag återigen kramper i benen på nätterna när jag pausade intaget och då kändes det rätt och riktigt att fortsätta.
Mitt bekymmer just nu är att jag har läst och lyssnat mycket på olika personer som verkligen förespråkar tillskott. Och jag kan inte säga annat än att jag har påverkats. I teorin låter det riktigt. Exempelvis är våra jordar inte lika mineralrika som tidigare och därmed är våra grödor inte det heller. Därför rimligt med tillskott!?
Njae. Någonstans har jag kvar den romantiska bilden av att det inte ska behövas. Stenåldersmänniskan knaprade ju inte piller. Å andra sidan är det mycket i vår miljö idag som inte är som tidigare.
Det lutar alltså åt att öppna dörren mer för tillskott men vilka behöver just jag? Och vad skulle det göra för skillnad?
Om vi leker med tanken att vår hälsa som bäst kan bli 100%. Hur stor del skulle tillskotten bidra med då? God sömn, ett stressfritt liv med kärlek och vänner. Bra mat och motion. Dessa är jag övertygad om utgör den stora majoriteten av de där 100%. Tillskotten skulle bidra med en handfull procent? Promille?
Jag känner att jag hela tiden återkommer till det där med mätbarhet. Hade jag varit sjuk, antingen kroniskt eller ofta så hade jag inte tvekat. Men nu är det inte riktigt så. Jag mår ju så oerhört bra både fysiskt och mentalt men jag är så nyfiken på hur mycket bättre det skulle kunna bli.
Varför nöja sig?
Den preventiva vården tror jag mycket på. Tester av olika slag kommer allt mer. Tester som visar vad vi har för anlag och eventuella brister.
Här och nu tror jag inte att jag kommer att göra så mycket annorlunda. Förmodligen boosta med D-vitamin och C-vitamin när något skräp är på gång. Har provat detta vid ett tillfälle och upplevde att det hjälpte. Framtiden får utvisa vad som händer i den här frågan. Viktigt att ha ett öppet sinne. Vår kunskap och vår utveckling går trots allt framåt och idag gör vi mycket annorlunda mot tidigare och självklart kommer framtiden inte se ut som idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar