Fysisk frihet

"Ska du jobba på fredag?"

"På fredag hänger jag med min fru till jobbet med löparskor och rygga. Jag tänker springa en liten omväg hem. Skogen österut mot Landvetter. Det kanske tar 3-4 timmar. Tänker ha med lite mat så att jag kan sätta mig vid någon sjö och njuta. Ska bli kul med ny terräng. Så min arbetsdag blir full med utvärdering."

Min kollega tittar på mig. Ser mitt lite drömmande leende och säger:

"Vad avundsjuk jag blir."

Jag blir lite förvånad. Dels för att jag vet att han inte springer lika långt och dels för att de flesta inte förstår njutningen i en längre löpning.

"Tänk att du är så frisk och vältränad att du bara kan bestämma dig för att ge dig ut på det där sättet."

Vi pratar ett bra tag om ämnet och jag får mig en och annan tankeställare. Jag har i princip aldrig tänkt annat än att jag genom min löpning gör något jag mår väldigt bra av och att jag är övertygad om att fler skulle må bättre om de gav sig tid och träning att göra detsamma.

Men det vi i samtalet kommer in på är att det är en form av frihet som alla inte har.

Fysisk frihet - Att ens kropp är så frisk och tränad att den klarar av det huvudet vill göra.

Frihet som sådan går det med all säkerhet att skriva en bok om. Tid och pengar, två faktorer som jag förknippar med frihet, har vi generellt i Sverige gott av om vi vill och prioriterar det. Men fysisk hälsa?

Hur står det till med den? Hur många har det? Och framförallt hur många har det inte men hade kunnat ha det?

Som vanligt tror jag att det i de flesta fallen handlar om val. Varför har jag ont i kroppen och vad kan jag i så fall göra åt det?

Jag tänker att min frihet skulle begränsas ifall min kropp skulle strejka och därför måste kroppen skötas och vårdas ömt.

Tid och pengar - går till viss del att påverkar och prioritera.

Ens egna fysik - går det definitivt att sköta förutsatt att man inte råkat ut för någon olycka eller sjukdom.

Alltså gör jag det. Det får mig att må bra, här och nu samt i framtiden. Det ger mig frihet!