Den stillasittande som börjar röra på sig märker onekligen tydligare skillnad än den vältränade som går från fem pass i veckan till sex. All utveckling är sådan att ju längre du har nått desto svårare blir det att märka av ifall de förändringar du gör leder till ytterligare förbättring. Kurvan är brant i början men planar ut ju längre du når.
Det här är något jag har funderat ganska mycket på eftersom jag i många år nu har kommit så långt i min hälsa. Jag har på snart tio år utvecklats oerhört mycket på så många plan. Hela hälsopaketet med träning, kost, stress och mentalt är flera nivåer bättre än vad det någonsin varit tidigare. Samtidigt tycker jag att det under senare tid har varit svårt att känna av eventuella effekter av saker jag har provat på. Tankarna har fler än en gång gått till att jag kanske borde börja köpa olika instrument för att mäta förändringar i exempelvis blodet.
Men jag är lite trög och gammalmodig i vissa avseenden. Kanske även lite snål. Anledningen till att jag inte har tagit det här steget beror framförallt på att jag har tänkt att en förbättring ska kännas. Vad är annars meningen med den? Fast det är klart. Statistiknörden i mig mår bra av positiva siffror också....
Kluvet men ändå inte eftersom jag det senaste halvåret har gjort tre förändringar som jag utan tvekan har fått mig att känna en ökad kraft och energi. Och det är banne mig inte dåligt eftersom mitt normala tillstånd är fullt av just kraft och energi. Men jag har helt enkelt nått upp till ytterligare en nivå.
De tre positiva förändringarna:
Kursen jag gick i höstas hos Walkfeeling har tveklöst gjort skillnad. Jag har ändrat om mitt löpsteg och jobbar varje dag med att försöka vara så avslappnad som möjligt i kroppens alla muskler. Och jag har tveklöst blivit lättare med ben som inte alls är lika slitna som tidigare. Bara det att jag i höstas flera söndagar på raken kunde räkna in en vecka med 10 mils löpning för att sedan spela inomhusfotboll på kvällen i en och en halv timma utan problem är ett tydligt kvitto i sig. Hade varit otänkbart för ett år sedan då jag tveklöst hade trott att en sådan idiotisk idé automatiskt skulle leda till skada.
Bränslet nummer ett till mitokondrierna, cellernas kraftverk. Varje morgon numera och framförallt märker jag effekt i skallen. Blir inte alls lika trött i vissa situationer som tidigare. Har tex en mycket tung fredag på jobbet med minimalt med luft men schemat fullt av lektioner. Större delen av höstterminen var de där sista timmarna riktigt jobbiga. Inte längre.
Förste januari började jag med Cellexir. Träffade Raine, en av huvudpersonerna till Cellexir på Walkfeeling-kursen och kände att det kunde vara värt att prova. Effekten av detta påminner om MCT-oljan och det känns även som om återhämtningen har fått sig en skjuts.
Ibland kan det vara svårt att veta vad i en upplevda känsla som beror på vad. Jag är övertygad om att alla de här tre har bidragit var för sig. Mitt nya rörelsemönster kände jag effekten av innan jag började med MCT-oljan. Den i sin tur märkte jag också en förbättring med innan jag gav mig på Cellexir som i sin tur gav ytterligare effekt.
Cellexiret är det tillskott jag tagit kortast tid och min plan är att göra som jag gjorde med magnesium för en tid sedan. När det tar slut tänker jag inte köpa nytt med en gång utan istället försöka känna av i ett antal veckor om jag upplever någon skillnad.
Sådant där är alltid lite klurigt eftersom inget är konstant. Det här har jag kört över vintern. Vad blir effekten när våren och solen kommer? Kommer det göra att jag inte kommer att sakna Cellexiret?
Inte vet jag men det ska bli roligt att se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar