Alla regler och allt att tänka på inför Kalmar Ironman gjorde sitt. Jobbstarten med bara tre dagar till förberedelser (eftersom jag var tvungen att åka till Kalmar redan på torsdagen) gjorde att jag inte kände att jag hade den kontrollen jag hade velat ha inför elevernas ankomst. Och när jag väl landade hemma igen skulle det packas inför Jerkers och min löparhelg i skogen. Och så familjen på det med en vardag som ska komma igång.....
Så härligt och nödvändigt det var att då verkligen kunna pusta ut och samla ihop mig under helgen som var.
Det här var tredje året i rad vi gav oss ut, Jerker och jag. Den här gången ändrade vi lite på konceptet och jag tycker att det blev väldigt lyckat. Istället för att bära med sig all utrustning valde vi att slå läger och utgå ifrån det istället för att släpa på allt.
På fredagen efter jobbet gav vi oss iväg. Mot Härskogen i Lerum. Några minuter ifrån den parkerade bilen slog vi upp tältet vid Lilla Härsjön. Sen iväg för en lugn och härlig löptur. När vi kom tillbaka till lägret tog vi oss ett dopp och sen blev det lyxmiddag med entrecote i mängder och härlig sallad. Där satt vi vid sjön och njöt av både samtal, tystnad och den vackra och rogivande miljön.
Efter en god natts sömn pillade vi sakta men säkert med morgonrutinerna och tog det sådär härligt lugnt. Inga tider att passa, inga krav. Så oerhört skönt.
Tids nog packade vi ihop oss för löpning. Förhållandevis lätta ryggor med lite ombyte och lunch. Återigen en lugn och härlig löpning. Jag kände att låren var trötta efter Kalmar men tempot vi höll passade mig utmärkt och jag hade kunnat mala på i all evighet. Så småningom blev det läge att ta paus och vid en liten sjö hittade vi ett fint ställe men det visade sig vara privat mark.
Vi knackade på för att höra om det var i sin ordning att vi tog vår lunchpaus där och blev otroligt väl bemötta. Vilken härlig gästfrihet. Tänk vad vänlighet kan göra en glad.
Ett dopp i plurret. Vatten och mat i magen och så det obligatoriska lunchslumret. Att ligga där i solen på bryggan. Blunda lite och sväva mellan sömn och vakenhet. Så härligt!
Efter pausen var det dags att löpa vidare/hemåt. Tillbaka vid lägret blev det återigen ett dopp och därefter mat och kvällsgrillning.
Få saker slår en grillad korv i mörkret.
Jag kan inte nog förklara hur helande en sådan här helg är för mig. Den vackra och rogivande naturen. Den totala frånvaron av stress. Alla djupa härliga andetag och samtal. Den friska luften.Tystnaden. Kravlösheten. Doppen i den precis lagom kalla sjön. Löpningen.
Jag tycker att jag är bra på att inte stressa i vardagen. Jag tar mig tid till ro och eftertanke i skogen men en sådan här helg blir som en extrauppladdning och just den här gången tror jag att den var mer välbehövlig än någonsin.
Så viktigt med självkännedom. Att veta vad man på djupet verkligen mår bra av och att sen också se till att genomföra.
Livet är gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar